Gesäuse är en region och nationalpark i förbundslandet Steiermark. Gesäuse ligger i övre Steiermark och består huvudsakligen av den 16 kilometer långa dalgång som bildats av floden Enns flöde genom Ennstaleralperna, samt bergen på bägge sidor av dalen. Dalgången är inte särskilt bred och omgärdas på båda sidor av nästan lodräta bergväggar som sträcker sig upp över tusen meter högre än dalen. Namnet Gesäuse syftar på dånet från floden.

Själva dalen var länge obebodd, men nu finns orten Gstatterboden i själva dalen.

Samhället Admont ligger precis där floden flyter in i dalen och orten Hieflau är belägen vid utgången. Numera Järnvägen kom till trakten år 1872 och den nuvarande bilvägen är ännu yngre.

Hur stor är nationalparken?

Nationalparken omfattar för närvarande 110 kvadratkilometer, men det finns planer på att uttöka med ytterligare 15 km² .

Hur länge har nationalparken funnits?

Nationalparken Gesäuse är en förhållandevis ny nationalpark som etablerades den 26 oktober 2002.

Djur och växter

Flera alpina däggdjur lever i nationalparken, såsom gems och murmeldjur, och circa 90 fågelarter häckar här. Exempel på fåglar man kan få syn på är Actitis hypoleucos, Motacilla cinerea och Cinlcus cinclus.

Nära floden Enns är växtlingheten frodig eftersom den har tillgång till mycket vatten och näringsämnen, och här växer bland annat gråal och vitpil. I områden som inte utsätts för frekventa översvämningar hittar vi mycket ask och björk.

En gång i tiden var uttern vanligt förekommande i floder och vattendrag i Centraleuropa, men under 1800-talet gick populationerna ned dramatiskt på grund av människans förändringar av floderna och hård jakt. I Gesäuse finns det uttrar och förhoppningsvis kommer de att kunna sprida sig därifrån i framtiden. En inventering som gjordes år 2006 indikerade att uttrar lever i hela floden Johnsbach i nationalparken, från området där den sammanflyter med Enns och hela vägen till dalens huvud. Det fanns tecken på området uppströms i Johnsbach är extra viktigt för utterungar.

Många migrerande fiskarter som tidigare levde i Gesäuse finns inte där längre eftersom de hindras av kraftverk längre ned i floden Enns. Så är till exempel fallet för arten Hucho hucho. Exempel på fiskarter som fortfarande lever i Gesäuse är Salmo trutta fario, Lampetra planeri och Cottus gobio.

Floden Enns

Floden Enns dominerar nationalparken och får flyta nästan helt ostört genom dalgången. Eftersom människan inte har ändrat mycket här har den fortfarande sin naturliga sträckning, och här finns naturliga öar, branta flodbanker och steniga områden. Vissa avsnitt av floden är lugna medan andra är av forskaraktär. Planer på att bygga en kraftstation i dalen var en drivande kraft bakom tillkomsten av nationalparken, eftersom man vill förhindra att Enns förändrades för att passa ett kraftverk.

Uppströms från nationalparken räknat är floden och det omgivande landskapet däremot mycket påverkat av människan. Från 1860-talet och frammåt vidtog man åtgärder för att reglera floden och minska de naturliga översvämningarna, eftersom man ville underlätta för jordbruket. Totalt skapades 40 kanaler för att få bort flodens naturliga slingrande, och i och med detta blev floden ungefär 20 km kortare. Förändringarna hade en förödande inverkan på många arter som inte kunde trivas i den nya miljön.

Naturliga källor

Det finns ungefär 650 kända källor i Gesäuse. En majoritet av de största kommer från kalkstenen Dachstein, men Gesäuse har även källor av typen ”icke-karst”. Ungefär tio procent av källorna i nationalparken används som vattenkällor av människor och/eller tamboskap.

Vetenskapliga undersökningar av källorna i nationalparken har lett till att man upptäckt åtta nya arter, inklusive bäcksländan Leuctra astridae.

Sjön Sulzkarsee

Sulzkarsee är den enda sjön i nationalparken (däremot finns det flera mindre vattenhål). Sjön får en del av sitt vatten från underjordiska källor.

Förr brukade man fylla på sjön med fisk, inklusive utländska arter, för att göra den mer lockande som fiskesjö. Sedan år 2006 är sådan påfyllning inte tillåten. Begräsningar har också införts så att boskap inte ska besöka sjön eftersom de fyllde på med för mycket näringsämnen och gjorde sjön grumlig. En ny plats för boskap att dricka har inrättats i närheten.

Berget Hochtor

Det högsta berget i nationalparken heter Hochtor och är 2 369 meter högt. Detta är den högsta bergstoppen i Ennstaleralperna, och berget är en del av de Norra Kalkstensalperna.

Hochtors topografiska prominens är 1 520 meter.

Koordinater: 47°33′42″N 14°37′58″E

Vandringsleder

Det finns vandringsleder i parken, men de rekommenderas inte för ovana vandrare. Det är bra om man har tidigare erfarenhet av liknande bergsmiljöer, är säker på foten och inte drabbas av yrsel på hög höjd.

Klätterleder

Det finns flera klätterleder i nationalparken, av varierande svårighetsgrad.