Nationalparken Hohen Tauern

På denna sida

Nationalparken Hohen Tauern omfattar stora delar av bergskedjan med samma namn och är den största nationalparken i hela Österrike. Österrikes två högsta bergstoppar, Großglockner och Großvenediger, ligger båda i den här nationalparken. Här finns också Pasterze, Österrikes längsta glaciär.

Nationalparken består av två zoner. Den inre zonen, själva kärnan av nationalparken, är tämligen vild och här är naturskyddet extra starkt. I den yttre zonen gör man avvägningar mellan att bevara det vilda och bevara det uråldriga kulturlandskap som präglats av människan sedan urminnes tider, bland annat genom boskapsskötsel och bergsbruk. Vissa dalgångar i Hohe Tauern var befolkade redan under bronsåldern, och man har hittat lämningar här som daterats till 1300-750 f. Kr. Människor vandrade genom bergspassen ännu tidigare, vilket visas av fynd från 7000-6000 f. Kr.

Att människor slog sig ned och bildade samhällen i Hohen Tauern berodde förmodligen på möjligheten att utvinna järn och guld här. Man ägnade sig också åt boskapsskötsel. Ändra fram till andra halvan av 1800-talet fortsatte bergsbruk och boskapsskötsel att vara de dominerande näringsgrenare i Hohen Tauern, men under den senare delen av seklet blev det vanligt att också få en inkomst från den nya alpina turismen.

Hohen Tauern

Var ligger bergskedjan Hohen Tauern?

Bergskedjan Hohen Tauren ligger huvudsakligen i de österrikiska Centralalperna (Österreichische Zentralalpen), men en liten del i sydväst befinner sig inte i Östterike utan ligger inne i den Italienska provinsen Sydtyrolen. Nationalparken Hohen Tauren är dock helt och hållet i Österrike.

Bra att veta för besökare

  • Nationalparken Hohen Tauern har tre besökscentrum i Mallnitz, Matrei och Mittersill. Utöver detta finns ett tjugotal mindre informationscentra utspritt över olika orter.
  • Det går att boka guidade vandringar.
  • I vissa delar av nationalparken råder tillträdesförbud.
  • Großglockneralpvägen går genom nationalparken, och det finns en avtagsväg som leder till Großglockner och Pasterze.
Grossglockner Hohen Tauern

Berget Grossglockner i Hohen Tauern

Flora & Fauna

Nationalparken kan grovt delas in i fyra olika zoner beroende på höjd och läge.

De lågmontana dalgångarna

Dalgångarna, upp till ungefär 1400 meters höjd, präglas av lövskog, men här finns även mossar och myrar. Den vanligaste skogstypen är bokskog.

Den högmontana barrskogszonen

Om vi fortsätter högre upp lämnar vi bokskogarna bakom oss och kommer in i en zon som domineras av barrträd, framförallt gran. Övergången börjar ske kring 1 400 meters altitud, och den högmontana barrskogszonen fortsätter sedan upp till cirka 1 700 meter – 1 800 meter (det varierar beroende på lokala faktorer). Förutom barrträd lever här gott om dvärgbuskar, ormbunksväxter och mossor. Där det finns tillräckligt med undervegetation att äta trivs betande djur som kronhjort. Exempel på fåglar som lever i barrträden är tretåig hackspett och sparvuggla, och på marken kan man få syn på tjäder om man har turen med sig.

Den subalpina zonen

Det växer barrträd även i den subalpina zonen, men livet är tuffare här och granen konkureras ut av cembratall. Det förekommer också lärkträd här, särskilt i den lägre delen av den subalpina zonen.

När vi når över circa 2 000 meters höjd blir det svårare och svårare för fullvuxna träd att klara sig, och naturen börjar domineras av dvärgväxande träd och buskar. Den subalpina zonen slutar på ungefär 2 200 meters höjd.

Exempel på djur som lever i den subalpina zonen är skogshare, fjällripa och alpnäbbmus. Många djur från den högmontana barrskogszonen besöker även den subalpina zonen, särskilt i spannet 1 800-2 000 meter över havet.

grossglockner glaciar

Grossglockner Glaciären

Den alpina zonen

Över trädgränsen ligger den alpina zonen, som karaktäriseras av fjällängar och rishedar. Här finns också många rasmarker. Djuren som lever här är anpassade till kalla och karga förhållanden. Alpstenbockar och gemsar hanterar klipporna med bravur, och almpmurmeldjuret älskar fjällängar, särskilt de som ligger på branta sydsluttningar. Snöfinkar häckar normalt upp till circa 3000 meters höjd i nationalparken, men ett bo har påträffats hela 3500 meter över havet. Andra exempel på fåglar som häckar i den alpina zonen är kungsörn, gåsgam och lammgam. Lammgamen utrotades i området under 1800-talet eftersom det då var skottpengar på lammgam i Alperna. På 1980-talet började man med framgång återinplantera arten och nu finns det återigen lammgam i Hohen Tauern.

Nationalparkens Hemsida: hohetauern.at